tisdag 24 juli 2007

Hej vår vän.

Vi har inte glömt bort dig än. Det har varit så mycket annat bara. Men snart är vi tillbaka för att dela med oss av all vår mat och allt vår skoj. Mycket mat och skoj ska det bli, för det är ju trots allt det bästa vi vet.

Åh vi vet, snart är ett sånt diffust tidsbegrepp. Ska vi kanske säga sen istället? Att vi är tillbaka sen för att dela med oss av all vår mat och och allt vårt skoj?

Känns det mer ärligt? Vi vet inte.

måndag 4 juni 2007

Fin och finurlig som få


När hon var här i Stockholm för ett par år sedan ordnade jag en hyllningstillställning i hennes ära.

Några veckor innan hade jag pratat med hennes agent i Beverly Hills som lovade att buda över en DVD med M:s samlade verk som M givit mig fria händer att använda hur jag ville. Jag valde att ordna en endagsutställning i en gammal fotostudio, där vi bland annat visade Getting Stronger Every Day och Nest of Tens. Ca 50 personer kom. Vissa var journalister, andra var curators och gallerister. Några kom från Livraison. Vi bjöd på godis och frukt (och ett vatten som jag hade smaksatt med chili och basilika, som smakade precis så illa som urin stinker).

På kvällen kom hon och hennes kille dit. Utställningen hade nu övergått till ---> ett mingel till ---> en premiärfest. Vi firade att långfilmen hade visats på filmfestivalen samma dag och att hon var i Sverige. Discolampor snurrade och en kraftig bartender från Gondolen blandade goda cocktails i stora kvantiteter. Folk var glada och hade fina kläder på sig och mitt i the shindig stod hon och hennes kille och mottog allas lovord. Lite blygt och stolt. Stora blåa lite nyfikna ögon hade hon. En liten prick under ena ögat (som jag först trodde var en mascarakludd). Sedan ställde de sig framför DJ´n och dansade mest av alla. Lite spattigt du vet. Sådär spattigt som bara väldigt smala blyga vita människor dansar när de äntligen släpper loss. Mer spatt än dans. Mer otakt än takt.

Nu har hon iallafall släppt en fin gul eller rosa bok som jag genast ska beställa och om jag har tur hinner jag få den innan nästa månad, för det vore ju för klyschigt om den kom då.

))><((

för alltid
för alltid
för alltid

tisdag 8 maj 2007

Bronsmedalj


Idag kom vi trea i Lisas matnörd-tävling.
Vi blev väldigt glada och som tack lovar vi att återkomma med något fint recept till Lisas ära.

Erik, Louise, Tommy och Tommys fru (och Hillary)

Okej, var det någon som såg dokumentären om a Small World? Såg ni när herr och fru Wachtmeister öppnade inbjudningskortet de fått av Tommy Hilfiger och hela dokumentären förvandlades till The Office? Åhhhhhh det var så beklämmande. Ya´ll gotta watch!

1999-revival anyone? Anyone?

Mateo & Matos
Matmos
Mathew Herbert

tisdag 1 maj 2007

Skatteminighet hade fehl!

Vi älskar alla sorters apor, inte minst de som Hannes tipsar oss om.

onsdag 28 mars 2007

Troppan

Vi ska åka till Saint Tropez över en långhelg och bo i H & C´s stora fräsiga båt (yacht). Egentligen skulle vi ha åkt i maj, men då har inte vattnet hunnit bli varmt och vem vill åka till Medelhavet utan att kunna bada?

Juni, juli, augusti är såklart helt uteslutet.

Istället åker vi i september när det återigen är behagligt i luften och vattnet är perfekt tempererat och kanske bäst av allt: alla inoljade anorektiska 70-åringar har åkt hem till Beverly Hills och gud vet vart.

Vi kommer äta och dricka så mycket gott. Och om vi vill tar vi kanske en tur förbi Korsika och Cap d'ail.

Oh man, vad jag älskar Rivieran!


tisdag 27 mars 2007

Ja

En dag ska jag bjuda några av er på en gudomligt god kvittenmarmelad som min mamma och pappa har gjort
Jag ska servera den med tre små goda ostar och ett pampigt vin

måndag 26 mars 2007

Loretta Lux














Dessa foton och mycket mer finns på Yossi Milo Gallery i New York.

.

Let me take you to a place I know you want to go




It's a good life

V.S.

I perioder använder jag mer crème fraiche än grädde
Men jag använder alltid mer balsam än schampo
Wzzup?

Idag är det teets dag.

Idag ska jag bara dricka 1 kopp kaffe och sedan ska jag dricka rooibos-te och stora kvantiteter av detta nyttiga ayur veda-te som innehåller lakritsrot, ingefära, kardemumma, kanel och som är smaskens som få:




Alltså jag ska äta mat också. Ska inte fasta om du trodde det.

Idag är det teets dag.
Skål alla ester!

söndag 25 mars 2007

::::....::..:..::::..::.:.::::::::::....:.:..::. ::::::: ....:.

Idag har jag druckit fem koppar kaffe och jag är inte van vid det och mitt hjärta slår i samma takt som nån låt som Daedelus hade kunnat spela när det begav sig

Hilfe!

...två tre fyra fem...

saffran,kvitten,persilja,mandlar,basmatiris,charlottenlök,olivolja,
potatis,palsternacka,salt,vatten,plommon,
rökt lax,saltgurka,morot,
socker,torsk,vitlök,vitvinsvinäger,gullök,havssalt,shirazdruva,
mjölk,pizza,yoghurt,creme fraiche,bröd,champinjon,
räkost,tomat,fänkål,olivolja,kycklingbröst,pasta,pesto,
snabbkaffe,rapsolja,knäckebröd,svartpeppar,
fullkornschips,ekologiska brownies,cappuchino
gurka,romansallad,vodka,öl,mjölkchoklad...

fredag 16 mars 2007

Christopher Knowles

Vi var i Berlin förra våren för att titta på konst i dagarna fem.

Av allt fantastiskt jag såg, skippade mitt hjärta ett extraslag för konstnären Christopher Knowles maskinskrivna små lappar.



Trivia: Christopher föddes 1959 i New York (och bor så vitt jag vet kvar där än idag), har en flickvän och är autistisk.

torsdag 15 mars 2007

Mina damer och herrar:




"shit de har typ inga tänder, eller bitar av tänder el nåt"

"de vinkade"

"bäst när de tittar uppåt med sina självbelåtna flin"

"är det bob hund?"

"underkropparnas vaggande"

"var kom klockan ifrån?"

"finns de på riktigt, el var det en dröm, im their latest fan.."

"vad i helvete!!!!"

tisdag 13 mars 2007

Mat


Ok, så här är det. Jag älskar mat. Från djupet av mitt hjärta älskar jag mat.

Jag kan prata om mat i timmar, jag kan titta på matlagningsprogram (om de håller en ok lägstanivå) i dagar (och det har jag faktiskt gjort en gång), jag älskar att pyssla och dekorera och duka fint och mätta hungriga och kräsna magar (inklusive min egen). Allt som har med mat att göra tycker jag är skoj. Kanske det skojigaste som finns. Så har det alltid varit. Typ ända sedan jag lärde mig att gå.

Jag äter det mesta och är alltid djupt tacksam när jag bjuds på något hemlagat. Men är också väldigt kräsen och i vissa situationer hemskt svårimponerad. Med tiden blir dessa situationer fler då jag tillåter mitt kritiska mat-jag komma fram, inte minst när vi äter ute.

Att jag är kräsen betyder däremot inte att jag är blasé när det kommer till en god måltid. Äter jag något gott kan jag inte dölja det. Det spritter likom till i kroppen av glädje. Några gånger har jag till och med fällt en lyckotår av något saligt gott jag ätit. Det har hänt att jag fnissat mig genom en efterrätt av ren hänförelse, lagt ner besticken torkat mig om munnen och avslutat det hela med en minimalistisk tyst applåd. Eller att jag hållt upp min arm och visat mitt sällskap gåshuden jag fått av äta det där perfekta på min tallrik. Titta! Titta!

Eftersom jag har en stor aptit äter jag ofta och kan med glädje ställa mig i köket och laga ett riktigt mål mat (oavsett om klockan är 09.00 en söndag eller 01.00 en torsdag) om magen kallar. Och i mitt fall kallar magen nästan jämt. Och då funkar inte gröt eller en banan.

Ibland när jag är uttråkad kan jag fantisera om rätter jag ska laga, i vilka affärer och marknader jag ska handla alla ingredienser, vilken servis, vilket linne och vilka glas och blommor som ska sätta stämningen på bordet och inte minst på vilka jag ska bjuda maten på. Sånt kan jag dagdrömma om och i minsta detalj planera och memorera tills tiden och det tråkiga runnit iväg...

Saker som jag önskar mig i present

Kuljärn 10 mm
Kuljärn 30 mm




Mandolin (inte musikinstrumentet såklart)




Få vara med i köket på en stjärnkrog i en vecka. Jag skulle nöja mig med att bara få sitta på en pall i köket (kanske tvingas jag vara iklädd en vit rymddräkt så jag inte hårar ner maten) och bara få titta och titta och titta.

måndag 12 mars 2007

Dilemma

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vem Aspuddenpingvinen mest är lik. Justin Timberlake eller Owe Thörnqvist?

fredag 9 mars 2007

Schmoergoesboard

FYI:
The word smörgås means something like "open sandwich", and bord is the Swedish word for "table", but still a smörgåsbord is not a table full of sandwiches.




torsdag 8 mars 2007

Bra grejor att ha i skafferiet

*Salt
*Svartpeppar
*Vitpeppar
*Bra råvaror
*A & O

*Nötter

onsdag 7 mars 2007

Mimimimimaki

Okej, det kanske inte är den snyggaste makin i hela världen men kolla vilket heftit knep kocken lär ut ca 3:13 minuter in i filmen.
"At Airport" av David Shrigley


fredag 2 mars 2007

Hemma

Hej kära du! Och välkommen till vår blogg.
Samtliga inlägg nedan är kopierade från vår reseblogg från Food and Fun-festivalen på Island som publicerades på nojesguiden.se för någon vecka sedan (det är därför inläggsdatumen och tempus inte stämmer).

Men det är här vi kommer fortsätta blogga om mat och skoj.

Snart.

torsdag 1 mars 2007

En isländsk bergsmustasch

RADBRYT


Bär och Mumin

Det här är en dessert. Den finske vinnarkockens dessert. Serverad i ett litet muminsmyckesskrin. Mumintrollet snurrade runt, runt, runt ackompanjerad av en söt liten melodislinga.

I den övre lådan låg små karameller, engelsk fudge och en ceriserosa bakelse. Den nedre lådan tror jag innehöll vaniljpanacotta (det vita) toppat med små bär och blommor i de mest ljuvliga färgerna.

Visst är den gullig? Som en liten sommaräng. Nästan så man vill pussa på den.




B is for Bush

Samtidigt lite längre ut i Atlanten...



Pierre je vous adore


Konstmuseet Hafnarhúsið bjöd på en fantastisk utställning av den franske konstnären Pierre Huyghe. Hans verk har även visats på Moderna i Sthlm men den utställningen missade jag tyvärr helt.

Min favoritfilm var nog den här.


Äh

Igår åt jag en liten bit ruttet valkött (en isländsk specialitet). Till det drack jag ett glas isländsk vodka som var mycket mild och rund i smaken.

Valköttet hade samma konsistens som stekt haloumi, smaken påminde om en vällagrad camembertost och dess stank påminde om det som skorstenarna spyr ut på pappersbruk (googla upp den lukten vettja).

Pots and pans

Idag har jag varit på internationell kocktävling och det var FANTASTISKT (kul, inspirerande, spännande, heftit).

Detta var mitt livs första kocktävling. Totalt var det tolv kockar som tävlade och jag var så uppspelt att jag inte visste vem eller vad jag skulle titta på. Efter någon halvtimmes ostrukturerat hattande mellan de olika köken scannade jag av kockarna och valde sedan ut de som jag tyckte verkade vara de mest intressanta: Wikram Garg (USA), Henrik Bernvik (SVE), Robert Gadsby (USA), Michael Wilson (DAN).

Jag tittade på dem underifrån när de mis en placade allt. Jag tittade på dem från sidan när de instruerade sina assistenter. Jag tittade på dem när de svettades och tillredde den första rätten. Jag såg dem svepa och torka med slängen, öppna ugnsluckan, vispa, skära, hamra, hacka, filéa och rensa. Då och då lyfte de upp sina huvuden och gav mig ett ansträngt och stressat leende. Några av dem log inte alls utan kastade istället lite frågande blickar åt mitt håll. Jag kände mig mer och mer som en gränslös stalker.

Till slut var min pinsamhetsgräns nådd och jag bestämde mig för att iakta dem lite mer diskret.

Jag gick upp en våning och hittade dörren till balkongen som var precis ovanför dem. Här kunde jag ta del av den ocensurerade kockverkligheten ur ett sparvperspektiv. Jag såg kockarnas begynnande flintar. Jag såg vad deras stora kastruller innehöll. Jag såg stöket på deras köksöar. Jag var det litevetande ögat som kunde se dem göra sina sina misstag; hur de slickade på slevar minst en gång för mycket, hur de dubbeldippade, hur deras såser pyste över och brändes vid, hur de böjde sig ner så att ingen (förutom jag) såg dem och använde sina händer istället för de fina verktygen, jag såg hur de försökte rätta till de misstag de gjort, jag såg hur de bitvis lyckades med detta och hur det bitvis blev katastrof. Jag såg dem kassera något de lagt ner en timme på och därefter tålmodigt starta om från scratch. Jag såg dem göra de mest magiska sakerna. Jag såg hur de skar upp fiskbitar i exakt lika tjocka och breda bitar. Jag såg dem plötsligt stanna upp mitt i en rörelse och tänka. Jag såg hur de instruerade sina assistenter. Jag såg dem göra tabbar som ingen antagligen sett dem göra sedan de gick i kockskolan och jag såg saker som var gåshudsframkallande häftiga. Jag såg hur de skapade den ena vackra matkreationen efter den andra. Jag såg dem cicelera, färsera, tranchera, blanchera och fritera.

Där stod jag och glodde och glodde och glodde och glodde. Jag synade dem i sömmarna. Jag tittade på hur de skar. Vilka knivar de använde. Vilka redskap som var mest populära. Jag försökte lista ut vad de skulle göra av alla såser och ingredienser, vad de skulle göra härnäst. Jag såg hur de parallellprocessade. Jag såg hur de kryddade. Jag såg hur de höll rent efter sig. Jag såg hur de delegerade. Jag såg hur de tillredde allt. Där stod jag 10 meter upp i luften på en balkong över deras huvuden och iakttog deras minsta rörelser och arbete. Jag stod där helt ensam och såg dem göra saker jag inte trodde var möjliga.

Om jag dör och blir en ängel då kommer jag vilja sväva över varenda kocktävling på denna jord.






Foto: Ole Skau Jakobsen

Foto: Ole Skau Jakobsen

Foto: Ole Skau Jakobsen

Foto: Ole Skau Jakobsen

Foto: Ole Skau Jakobsen

Foto: Ole Skau Jakobsen

Ice ice baby

Idag var vi uppe på en isländsk glaciär för att åka på snöskootersafari. Vi åkte buss i tre timmar för att åka dit och sedan fick vi låna stora varma kläder.

Min chaufför var två meter lång, bredaxlad, hade ett käkparti som hette duga och ett linblont tjockt hår. Han var safarins guide och en riktig alfahanne. Han såg ut som en äkta vikingaviking och innan han presenterade sig var jag nära att sträcka upp handen och säga -Is it really you? Snorras Smurgilur Snurgalsson?
Men så hann han före och sa -Hi my name is Benedicte.
Benedicte var typ det sista i hela världen jag hade gissat på.

Det var heftit att åka snöskooter. Riktigt heftit. Jag satt som en liten koalabeby bakom Benedicte och vi for fram över berg och dalar. Sedan stannade jag och Benedicte och alla de andra tjugo som ingick i safarigruppen och tittade på solen som gick ner vid Atlantens horisont. Det var flott!






Okej. Nu är det såhär att jag inte riktigt kan släppa det här med Benedicte. En Benedicte är för mig någon som ser ut som en liten skör och kolerisk Dorian Gray-figur som skriver små dikter med fjäder och bläck med en vacker handstil och som spelar harpa i ett stort ljust rum med snirkliga pastellfärgade rokokomöbler och som dör 19 år gammal av en förkylning han fått på grund av hjärtesorg.

Eller så blir han påve.

Eller konditor.

Eller wedding planner.

Undrar om Benedicte såg ut som en Benedicte som bebis. Undrar vad Benedictes föräldrar heter och hur de ser ut. Undrar om de är nöjda med sin sons yrkesval.

Kardad ull is for whoosssies

Kunde inte hitta mina handskar imorse. De var borta och jag som skulle på skootersafari uppe på den isländska glaciären! Bussen avgick kl 08.00 så det fanns ingen chans i världen att jag kunde köpa ett par billiga i någon affär. I min nöd tvingades jag besöka hotellets exklusiva hotellshop och motvilligt köpa det enda som fanns i handskväg: ett par superfula, superdyra isländska babyvantar för vuxna som gillar raukar och lajv. Eller för turistsatar som inte vet att de gillar raukar och lajv men som upptäcker det under sin vistelse på Island vilket förändrar deras liv till den mildaste grad att de åker hem och skiljer sig och flyttar ut till en hydda i bushen utan rinnande vatten och myspace och äter bark och maskar och slutar raka sig så att de till slut ser ut som såna små hårbollar som man kan hitta på golvet i små djuraffärer som har mycket marsvin och annat smått och gott.

Vantarna var av kardad vit ull och var förbundna med varandra med en meter yllerep. kardad vit ull ull. Kardad ull. Vit ull.

Tänk vante. Sedan reeeeep och sedan vante igen. Vante rep vante. Vante rep vante. Vante/rep/vante. Vante-rep-vante. Vante reeeeepur vantur. Lajv vantur. Lajv vantur ullur!

Jag köpte dem.
Jag blängde på dem.
Jag surade på bussen.
Då och då lyfte jag upp dem ur påsen och blängde på dem lite till.
Lade ner dem igen och rös till av obehag.
Jag använde dem inte.

Vantarna returnerades så fort jag kom tillbaka till hotellet.

Jag hittade precis mina egna handskar i min handväska.

Thanks God!

Den sexige isländske hunken

De firade Savile Row så hela Island kryllade av fina unga gentlemän som denne herre.

Tyvärr är all min info hemma och jag kan inte hitta hans namn men jag tror att det är Angus och att han äger Henry Poole & Co. på Savile Row i London. Jag är säker på att alla ni redan vet hans namn så om någon av er skulle kunna hjälpa mig att komma på hans namn skulle det vara grejt.



Uppdatering: Tack alla kära läsare för all hjälp! Detta är ett axplock av de mails som strömmat in i min inbox:

"Hans namn är Angus Cundey och är barnbarnsbarn till Simon Cundey som var Henry Pooles affärskompanjon och kusin och senare företagets ägare. Angus driver nu företaget tillsammans med sin son Simon." -David S, Djurgården/Stockholm

"När jag ser hur denna underbara outfit sitter på honom, kan jag inte förstå hur vissa moderna plagg vi ser idag misstas för att vara stiliga eller ens attraktiva." -Henrik, Östermalm/Stockholm

"Angus Cundey, av Henry Poole, är en av Londons mest charmiga herrar. Detta foto fångar hans generösa själ" -Carin, Södermalm/Stockholm

Vi har även fått två svar från England:

Butch i Skottland skriver såhär:
"...and here is--as is only fitting--an example of a classically and beautifully cut (and worn) bespoke English suit...."

Martha i London:
"I want to look that good in a suit, now."

Funny Food





Omega 3 och syskonen Dreijur

Inte för att jag är hungrig just nu. Men jag kom precis på att jag ska ta mig en fiskleveroljehutt imorgon bitti.

En annan grej som jag känner att jag akut måste föreviga här på bloggen är att jag tidigare idag frågade hotellpiccolon (Jag vet att det inte heter så här på Island, men om vi alla börjar använda ordet Piccolo i tid och otid när vi är här blir det kanske accepterat av isländarna tillslut) vad heavy knife heter på isländska. Gissa vad han svarade?

Slutligen: Isländare tror på troll.

Magiskt

Hej kära blogg. Nu är jag hemma på hotellet och ska sova, men innan jag lägger mig vill jag berätta att jag har ätit en middag som hamnar på min topp sex-lista över godaste middagar forever ever. Den var himmelskt god, den var vacker och den var lekfull. Jag kommer aldrig att glömma den. Aldrig, aldrig, aldrig.

Vi åt på den eleganta och murriga restaurangen Gallery Hotel Hólt. Stället huserar Islands största privata konstsamling och till skillnad från gårdagens restaurang var Hotel Hólts inredning allt annat än modern och minimalistisk.




Den unge svenske kocken Henrik Bernvik (från stjärnkrogen 28+ i Göteborg) var ansvarig för Hotel Hólts ljuvliga festivalmeny. Efter middagen fick han applåder av alla vid vårt stora bord. Han log blygt och såg mycket nöjd ut. Sedan bad jag och de andra om en varsin autograf.


Kvällens meny

Starter
* Norwegian king Crab *
(Ångad kamchatkakrabba på en bädd av smörkokt savoykål, crust på ingefära, vitlök, apelsin och parmesan. Isländska spirer).



Second Course
* Codfish bacalhao 2007 *
(Olivconfiterad torskrygg, med spuma på bacalao,
senap och potatiscreme).



Main Course
* Icelandic lamb en sous vide 55C scent of capers *
(sous vide-bakad lammkotlett (tillredd på 55grader), isländsk lamm, kantareller, pärllök, jordärtskocka med blomkålspudding, anjovis-kapris-charlottenlökssås).




Dessert
* Tanariva pudding with caramelized honey ice-creme and elderberry *
(Tanarivapudding med cornflakecrust, serverad tillsammans med karamelliserad honungssås, calvadosglass och fläderbärsinkokta små pärlor av grannysmith-äpplen).



Efter middagen serverades kaffe, madeleinekakor och små petit fourer i ett murrigt rum med chesterfieldfåtöljer. Det var nästan för bra för att vara sant. Men det var sant. Jag var där.

We love u Henrik!

PS. Bilderna gör verkligen inte maten rättvisa DS.
PS2. För andra kvällen i rad glömde jag anteckna namnet på vinerna. Bäh! DS2.